sorgkanter

Nu är det sorgkanternas årstid. 

 

Den franska manikyren har bytts ut  till jordmylliga skitiga händer. Att stoppa ner händerna i en varm jordsäck och känna doften av den komposterade jorden är väldigt befriande. Att inte behöva tänkta på att man skitar ner sig och ska ta i några vita papper som skall lämnas till kunder är också befriande. Det är ett tydligt tecken på semester.

Salladen börjar äntligen kika upp i pallkragarna efter ett idogt krig med grannskapets katter som tror att det står WC på kragkanten och inte är läskunniga. Inte ens betongbesten till groda skrämmer iväg dem. Pelargonskotten börjar ta form efter blåst och regn. Då känns det rätt gött må jag säga.

Betonggrodorna är Mr P:s och betongkontoret

I två år har vi varit på väg att lämna det här livet - livet i hus. Men nu när vi bestämt oss för att bo kvar har lusten till trädgårdslivet kommit tillbaka. För att förhöja lusten blev det ett snabbt besök till Zeta Trädgård, och i bara farten åkte fatet av Jonte med. Med min magnet Muffy kvar i bilen blev besöket alldeles för kort så jag måste tillbaka. SNART.

Ser ni linslusen till höger i vänstra bilden. Riktigt ful rackare.

Alla grodor stora, små, levande eller betongfödda har fått sina badplatser i ordningställda. Så nu kan vi invänta kvällsplaskandet när våra hyresgäster intar alla små vattenfyllda platser och simmar ryggsim så det stänker om det. Love it. 

Ut i myllan igen ......